Björnvisionen

 

Kung Björn hördes lång väg där han kom klafsande genom skogen. Alla djuren spetsade öronen och skyndade till samlinggläntan, för nu var det absolut nåt på gång.
Kungen var en riktig stor björn, kanske den största som funnits. Nu stod han mitt i gläntan, det mullrade om honom och alla djuren kände hur uppriven han var. Så drog han på ett ordentligt björnvrål och började tala:
"Så här kan det inte gå till längre här i skogen. Det dör en massa djur hela tiden, det går inte. Det ska inte dö några djur längre. Hädanefter ska inte ett enda djur dö!"
Lilla Kajsa Kanin dristade sig till att säga
"Men hur ska det gå till?" Sen blev hon så rädd för att hon vågat öppna mun, att hon ryggade baklänges genom djurhopen, med tassen framför nosen.
"Hur det ska gå till", vrålade Kung Björn, "hur det ska gå till! Jo det ska jag berätta. Jag har en vision om en skog utan död. Det är en björnvision som vi alla ska leva efter hädanefter. Ingen ska behöva dö i vår skog! Om vi alla hjälps åt kan vi förverkliga min vision!"
Så brummade han till en sista gång, och gick och satte sig borta vid skogskanten, för att markera att han hade sagt sitt.
Alla pratade i mun på varandra. Det här var oerhört, en ny nyck från Kung Björn, och vad gjorde man nu då?
Det blev Eivor Älg som tog hand om saken till slut. Inte förvånande eftersom det var så det alltid gick till när Kung Björn fick en idé. Som i ett huj var det organiserat styrgrupp och arbetsgrupper, och alla drog sig undan för att fundera fram riktlinjer och skriva dokument. Alla djuren var på ett eller annat sätt inblandade, det var alltid något möte på gång någonstans. Visst fanns det en del som tyckte att det hela var trams, men sånt sa man bara inte högt.

Tiden gick och det blev dags för Stora Sommarträffen. Kung Björn stod som vanligt mitt i Gläntan. Nu krävde han besked hur det gått med hans vision. Stackars Sigge Stork fick stå upp och redovisa. Det var många fina siffror, Sigge la kottar i en hög och stenar i en annan och han förklarade och förevisade. Kung Björn verkade mycket nöjd, och Sigge kände sig säkrare och säkrare. Precis när Sigge tyckte det gick som bäst, hördes en röst från bakre leden, det var Mickel Räv:
"Hur många mindre döda sen förra året?"
Sigge kom av sig, prasslade med sina papper. Kung Björn spände ögonen i honom, och upprepade rävens fråga:
"Hur många mindre döda?"
En lång tystnad innan Sigge svarade, mycket tyst:
"Lika många!"
Mötet urartade, alla pratade i mun på varandra och Kung Björn vrålade sitt missnöje. Det blev Eivor Älg som fick djuren att bli konstruktiva igen. Hon ordnade diskussionsgrupper som fick dra sig undan var för sig. Eivor gick sen runt till de olika grupperna och fick in dem på rätt spår. Så kunde man till slut frampå kvällen enas om en gemensam skrivning. Bjönvisionen var inget mål, utan en vision. Alltså skulle djuren inte förvänta sig att dödstalen skulle sjunka till O. Men för varje år som gick skulle antalet döda djur reduceras med 10%. Och det skulle man mäta. Billy Bäver blev utsedd till Björnvisionsgeneral.

Åren gick och björnvisionen gick in i djurens medvetande, alla pratade om den. Varje år redovisade Billy Bäver sina siffror, ena året var det upp och andra året var det ner. Många var engagerade men Kung Björn hade förlorat intresset, så Billy kunde sköta sitt uppdrag i lugn och ro, och har han inte hoppat av, så gör han det säkert fortfarande.

©Leif Svensson
www.ickepoesi.com