Förälskad – njaeee…..

Jag jobbar på ett stort statligt verk, ett ställe där man anställs och sen stannar livet ut. Inget hattande hit och dit, fast jobb och fasta pengar. Det är skönt med stabilitet i livet tycker jag. Fast tiderna förändras förståss, och idag är det bara en massa omorganisationer och skit hela tiden. Och Pc och en massa tjafs som man ska lära sig. Fast vi har en adb-gubbe som man kan prata med, han förstår vad man menar när det är problem, och så talar han om precis vilka knappar man ska trycka på – så brukar det bli bra. Jag går alltid till han om det är nåt, och är han inte där så får det väl vänta nån dag. Fast han är en knepig typ på annat sätt. Igår var han hos mig, så pratade vi lite och så frågade han mig plötsligt om förälskelse – om jag var förälskad– herregud, jag har väl vart gift i 30 år nu så varför skulle jag vara förälskad??

Fast det är klart att jag älskar min fru Eva. Vi har ju 2 pojkar tillsammans, eller hur. Och det har aldrig varit något tjafs oss emellan. Ja det var förståss nån gång när pojkarna flyttat, som Eva fick en sån där 40-årskris, och ville förverkliga sig själv och ha sin frihet. Men jag frågade hur hon trodde att hon skulle klara det, herregud – hennes städerskalön är inte mycket att hänga i julgran, och hon insåg till slut hur bra hon har det hos mig, och jag tror ju inte att hon skulle kunna tänka sig att vara utan somrarna i Fjällbacka. Jo – vi har en underbar liten stuga där på berget, alldeles ovanför campingen. Med utsikt och allt. Nä – det skulle hon nog inte vilja vara utan. Jag har faktiskt byggt den själv, och det är den finaste stugan i området, det har Eva sagt och det tror jag på.

Förälskad är man inte efter 30 år men kära är vi väl, för det har aldrig varit några andra för vår del. Ja, det vill säga, det var Lena på den där firmafesten, men det räknar jag inte riktigt, och det är ju en massa år sen nu, då var man ju ung också och lite het på gröten och herregud, vi var fulla bägge två, och hon bjöd riktigt ut sig för mig, och så hamnade vi i nåt rum bakom där, och hon var våldsamt villig och så gick det som det gick. Hon fick vad hon ville ha, och nöjd blev hon förståss, för hon kom inte och bad om mer i alla fall. Men vi tittade knappt på varandra efter den festen, och så slutade hon efter några veckor. Det var lika skönt det. Jag berättade aldrig för Eva – herregud det betydde ju inget för mig, och Eva skulle ta det hårt. Bättre att inget säga – men jag var nervös bra länge efter, jag menar vad vet man vad man kan få för sjukdomar, och tänk om hon blitt med barn. Jag hoppas att hon har flyttat långt bort så jag aldrig behöver träffa henne. Förälskelse var det absolut inte.

Men ibland tänker jag faktiskt på Lena. Det var i alla fall lite spännande. Klart att jag läst såna där sex-spalter ibland om förnyelse och sånt. Och med Lena så blev det att hon satt ovanpå och det gillade jag egentligen. Så en kväll för nåt år sen tänkte jag att kanske vi kunde pröva det, jag och Eva alltså. Vi pratar inte så mycket om sånt, det behövs ju inte när man känt varann i 30 år. Men så en kväll, efter bingolotto. Ja – vi spelar alltid bingolotto på lördagarna. Det blir en flaska vin eller två och lite chips och så. Grillchips… en gång hade Eva köpt nåt nytt som hette sourcreme, men herregud – det smakade ju inte chips. Om jag nu dricker vin med henne, för min del dricker jag hellre whiskey men Eva gillar inte starkare saker så där har jag kompromissat , då tycker jag att jag åtminstone kan få riktiga chips. Så nu är det alltid grillchips. Det är skönt med traditioner alltså. Som Kalle Anka på julafton. Inte katten får man ta bort tjuren Ferdinand, eller hur? Men denna lördagen var jag lite uppspelt, jag hade suttit och funderat på Lena och så tänkte jag att man kanske skulle förnya sig. Så när vi gått till sängs, det faller sig alltid så att vi har vårt sex efter bingo-lotto, och jag hade fått av henne kläderna och så bad jag henne sätta upp sig på mig, och det gjorde hon också, men så rörde hon sig så konstigt och jag fick inte in den utan det var bara besvärligt och bökigt, och så blev hon alldeles stilla och tittade på mig och sen började hon stortjuta. Så det blev inget alls av den veckan, och då lade jag av med sånt experimenterande, för herregud vuxna människor behöver ett regelbundet sexliv. Det är bäst både för henne och för mig, det har man ju märkt. Och när man vet hur saker ska gå till för att det ska bli bra, så ska man inte ändra och hålla på.

Då tänker jag på en annan gång också. Det var när vi var i Paris på vår 10:e bröllopsdag. Svärföräldrarna hade hand om pojkarna och vi skulle få åka iväg för oss själva, bara vi två. Eva var förståss trött och behövde så väl ett avbrott. Och vi hade en trevlig tillvaro därnere. Det var god mat och gott om dryck. Och rese-arrangören ordnade trevliga utflykter. Vi har sett både Louvren och Eifeltornet, och en dag var vi ute vid Versailles också. Fast jag fattar inte vad det var för fint med det. Och Mona-Lisa var en besvikelse, den var så liten, och så satt den bakom glas. Men det är klart – dom vill inte att den ska bli stulen igen. Men jag skulle inte vilja ha den hemma. En gång köpte jag en tavla av en försäljare som gick runt. Det är från en riktig konstnär alltså, och den tavlan gillar jag ordentligt. Det är med båtar och hav och det är starka färger. Den hänger ovanför soffan, och folk som kommer hem beundrar den alltid, men jag minns inte vad konstnären hette och det är svårt att läsa på signaturen.

Fast vad jag ville säga, var om den kvällen när vi var på Lido. Har ni varit på Lido, det var någonting det, inga hängpattor där alltså. Och så var det skumpa att dricka utan att det kostade nåt. Så vi hinkade några flaskor, och Eva blev ganska så fnittrig. Jag försökte få henne att hålla igen, det blev lite pinsamt för mig, det är ju inte vilken lokal som helst det där. Fast hon var ovanligt kärvänlig när vi åkte hemåt i bussen och väldigt uppspelt.

Sen när vi väl kom hem till hotellrummet, så puttade hon ner mig i sängen, och så släckte hon ner ljuset och så strippade hon för mig. Då var hon fortfarande ganska så läcker Eva, så jag tände faktiskt till lite grann, men när jag såg henne stå där till slut alldeles naken, och ljuset föll in från gatan, så nyktrade jag till och herregud nån kunde ju se in från andra sidan gatan, det var ju inga gardiner nerdragna och där stod min fru som vilken hora som helst. Så jag fick se till att hon fick på sig nattlinnet och komma i säng. Då sa hon –Gud va du är tråkig…och så vände hon sig om och sov - Men herregud, man kan ju inte bete sig hursomhelst även om man är i Paris. Inte min fru i alla fall. Fast nångång kan jag tänka att om gardinerna varit nerdragna hur det kunde ha blivit. Men sånt är väl inte förälskelse heller.

Förälskade var vi väl när vi träffades förståss. Det var på Folkets park, vi dansade väl inte direkt, jag tror nog att det var så att vi på nåt sätt blev över för varandra, och så var vi ihop ett par lördagar och så gick det förståss som det gick och hon blev med barn. Klart vi gifte oss, man tar väl sitt ansvar, och det har jag aldrig ångrat och inte hon heller. Sen var det första pojken och knappt med pengar, så inte var det mycket till förälskelse och kärlek då inte. Men man växer ihop på nåt sätt, det är väl så det är, eller hur?

Alltså om jag skulle komma på Eva med en annan karl, så vet jag ju vad jag skulle göra. Jag hörde om en på gatan, han kom hem tidigare en dag, och då låg hon i sängen med grannen. Fy faen säger jag bara. Alltså var det jag så skulle jag slå ihjäl karlen direkt. Strypa honom tror jag skulle bli bra. Jag har visserligen en pistol, så den kunde jag använda, men då åkte man nog dit för olaga vapeninnehav, och det är ju onödigt, inte värt det alltså. Om man stryper honom så tror jag säkert att man kan få villkorligt, för herregud - det måste dom ju inse att det är tillfällig sinnesförvirring. Det måste man ju kunna åberopa. Fast undrar om det blir husrannsakan – då hittar dom säkert pistolen och då åker jag dit i alla fall. Jag måste hitta ett säkert ställe för den alltså, man vet ju aldrig. Fast Eva skulle aldrig drömma om att gå med nån annan, hon har det bra hos mig, och sen hon kom över sina frihetsgriller så har vi det bättre än nånsin.

Jag vann faktiskt 13.000:- på travet förra året, då sa jag till Eva, att nu kan vi väl hitta på nåt för dom pengarna – du kan väl fixa nåt för oss. Och vet ni vad tanten gjorde?? Jo, då beställde hon en weekend på nåt hälsohem uppe i Sunne. Alltså då sa jag till henne att ska vi verkligen när vi väl har pengar, åka iväg för att äta sallad och dricka ljummet te, nä det går jag alltså inte med på. Men hon blev ledsen, det såg jag , så jag fick lirka och så fick vi i alla fall åka iväg dit, och jag såg ju hur lycklig hon var. Men faktiskt var det inte så dumt, man fick riktigt god mat och det fanns både öl och vin att dricka, och bada bastu kunde man, och jag fick till och med en massage av en ung jänta, och det var inte alls dumt. Nä det var inget sånt, tro inte det, bara massage, men visst är det skönt när en ung flicka rör runt på kroppen på en.

Och så gick vi promenader i skogen, och utsikt över Fryken var det, vi mådde faktiskt gott båda två. Så när vi åkte hem så sa jag till Eva att det hade hon faktiskt gjort riktigt bra.

Då sa hon att hon älskar mig, lite fånigt förståss, vi är ju vuxna människor, men ändå så tyckte jag om att hon sa det.

Men förälskad – njaee, det vet jag nog inget om.

©Leif Svensson