Sextrakasseri

 

 

Det var mycket folk på bussen i morgonrusningen men jag lyckades klämma mig ner på en ledig plats..

När bussen lämnat hållplatsen hörde jag plötsligt, som en väsning från platsen bredvid:
- Kuken.

Jag sneglade lätt åt höger. Där satt en gammal dam och log lyckligt.
- Kuken, sade hon igen och tittade på mig.
Jag misstänkte att här hade faktiskt tröttheten och sorlet på bussen spelat mig ett spratt, så jag vände mig mot tanten och sade:

- Ursäkta mig?

- Jo, jag sade…, och så sade hon det där ordet igen, och med eftertryck faktiskt. Det vill säga att det rådde nu ingen som helst tvekan om vad det var hon hade sagt. Jag såg mig om efter en annan ledig plats, förgäves. Inte ens en hygglig ståplats fanns i närheten.

Det var väl inte så mycket ordet i sig som gjorde mig obehaglig till mods, utan mer att det uttalades så där i största allmänhet och ändå på något vis riktat till mig. Kanske jag kunde accepterat det på ett annat sätt om det vore en ungdom, en kaxig yngling med lila hår, eller en svartsminkad tonårstjej som uttalat det. Men nej, det var den här damen, som visserligen luktade en aning unket, men i övrigt såg hon ut som vilken välartad tant som helst.
- Ja, just det, svarade jag och log lätt.
Hon log tillbaka och tittade sedan rakt fram. Jag sjönk tillbaka mot sätet så gott det nu låter sig göras på Västtrafiks bussar, och var nöjd med att hon inte utvecklade ämnet vidare.

- Fitta!
Jag vände mig om igen, men damen satt fortfarande och tittade rakt fram, med ett krampaktigt tag i handväskan i hennes knä. Samtidigt blev en plats ledig några rader längre fram, men jag hann bara lyfta ändan en halv decimeter innan en gubbe med keps hade ockuperat den.
- Fitta!
Och så kände jag hennes hand på mitt lår, samtidigt som hon lutade sig fortroligt emot mig. Jag gjorde allt för att luta mig oförtroligt i en annan riktning, men som sagt – bussen var packad.
- Jag tycker om att säga små snuskigheter, jag tycker det är upphetsande, förklarade hon. Hur är det för dig?
- Nja, försökte jag. Det är nog lite för tidigt för min del.
- Inte för mig, jag ska hälsa på Kurt, vi ska ha lite hejsansvejsan. Jag tycker om att vara förberedd!



Nu är det väl så att jag tycker det är härligt att äldre människor har ett sexliv, jag hoppas faktiskt att jag och min fru också ska ha det när vi en dag blir pensionärer. Det är ju faktiskt då som man har tid! Men att bli inblandad i en främmande kärings förspel på bussen till jobbet, det är ändå lite magstarkt. Fast väluppfostrad som jag är log jag bara ansträngt och sade:
- Trevligt!
Samtidigt som jag försiktigt transporterade damens hand från mitt lår tillbaka till hennes handväska. 

- Vi ska nog knulla med en gång när jag kommer fram.
- Jaha, jag ska ha ett styrgruppsmöte direkt nu på morgonen, men jag hinner nog med en kopp kaffe först.
- För oss blir det nog inget förrän till 11-kaffet. Hon lutade sig åter emot mig och satte ansiktet alldeles intill mitt. ”Rädda mig”, tänkte jag.
- Jag ska nog pussa honom på kuken idag, viskade hon. Jag har aldrig gjort det förut, aldrig i hela mitt liv. Tror du han kommer att tycka om det?
- Jo, det tycker han säkert om, menade jag.  

Då klappade hon mig på benet och satte sig tillrätta på sitt säte, med ett nöjt och förklarat leende. Som om det strålade inifrån. Som om hon var en pingstvän som just mött Jesus.

Bara Götaälvbron kvar.

 

-Du är en trevlig man! Hon klappade mig på låret och jag passade på att resa mig, nickade lätt ”ha en trevlig dag”, och trängde mig framåt mot utgångsdörren.

Min chef stod redan där, jag hade inte sett att hon var med. Vi hälsade förstås och så hände det som jag önskar inte skulle ha hänt. Min tant halvstog upp i sätet och ropade högt och omisskännligen till mig, trots alla människor så var det ingen tvekan att det var till mig hon ropade, för hon pekade faktiskt också med ett krokigt finger:

- Tycker du jag ska svälja sperman?
Min chef tittade på mig, tyvärr så rodnade jag.  Sedan gick dörren upp så jag fick ingen chans att svara på tantens fråga. Och vad skulle jag i så fall sagt? ”Ja, det tycker jag?” Jag kom inte ens på något intelligent att säga till min chef.

Sedan dess har relationen till henne varit något kyligt. Det har varit besvärligt med löneutvecklingen och utvecklingssamtalen har varit en katastrof.
Dessutom har jag noterat att hon aldrig går med kjol på kontoret längre.

 

 
Ó Leif Svensson 2004