Stupid boy

©Leif Svensson

 

På ett café i norra England spiller en pojke ut mjölk på bordet.

"Stupid boy!"

Pappans ögon bleknar, han suger häftigt på cigaretten, halvt vänd från bordet där de båda sitter tillsammans med pojkens mamma och mormor

"Stupid stupid boy!"

Mamman torkar lugnt upp mjölken medan mormodern fortsätter att mata pojken. Det är som om pappan existerade i en annan värld.

"Silly boy!", vräker han ur sig tillsammans med cigarettröken.


Jag skulle önskat att jag hade haft mod att gå fram till honom och säga:

That boy isn´t stupid!
That boy isnt silly!
That boy is just a kid!

Och mannen skulle svara:

"That´s none of your buisness!"

Men jag skulle replikera:

"Jo det är det, för det skär i min själ de ord du säger, de skär i min själ för att jag själv fått höra dem som barn. De skär i hjärtat hos alla i det här cafet, för vi har alla hört dem förut. De skär i själen för att det är ord som har skadat oss för livet."

Familjen lämnade lokalen med pappan två steg före.

"Silly silly boy!"

 Ó Leif Svensson

***
Till novellarkivet
Till förstasidan