Min skrivarkarriär

Det har alltid varit en önskan hos mig att skriva, men som det säkert är för många, har det liksom aldrig blivit av. Förutom några enstaka dikter i ungdomen, och skolans uppsatsskrivande som jag aldrig blev vän med (hur kul är det att skriva om "min kamera, egentligen?).

Hösten 1999 fick jag så "tummen ur", och anmälde mig till en skrivarkurs. Det var en euforisk upplevelse - "Wow, vad kul det var!". Och när jag kommit över den värsta nervositeten så var det också roligt att läsa upp det jag skrivit för andra.

Ett år senare var jag med på en internatkurs på Resö, min andra stora "skrivarupplevelse". En hel vecka bara för att skriva, läsa och lyssna på andra. Det var magiskt!

Att skriva bara för byrålådan, skulle säkert ta död på lusten och kreativiteten. Efter Resökursen hittade jag till Göteborgs skrivarsällskap, en förening för amatörskribenter. Där har man möjligheten att få läsa sina texter inför en välvillig publik, och man får också medverka i deras antologi, som kommer ut en gång om året. En kick som gör det roligt att fortsätta att skriva.

Och så en kväll när jag satt framför datorn och knappade, fick jag plötsligt för mig att jag skulle göra en hemsida, det var då min första hemsida kom till, poesi för ickepoeter. Så småningom har Spray lusat ner sidorna med reklam, så då blev det en flytt hit.

Och här står jag nu, med en refuserad roman i bokhyllan, och en tjock pärm fylld med dikter och texter. Skrivarkarriären har inte varit lång, men intensiv och väldigt rolig!

 

Mitt skrivande

Jag skriver både prosa och poesi, men det är prosan som ligger mig varmast om hjärtat. Det är där jag får utlopp för min fantasi. Historierna är naturligtvis alltid påhittade, men jag använder ofta verkliga händelser och platser som bas.

Poesin ser jag mer som ett tidsfördriv, ett slag av problemlösande (istället för korsord). Där sitter man ju och plockar med enskilda ord och vändningar. Jag läser knappt någon poesi själv, det är sällan jag hittar något som talar till mig. Därför är jag inte hemmastadd i metaforernas värld, och det är också därför min sida heter Poesi för ickepoeter.
Jag är inte poet och kommer aldrig att bli det, men ändå tror jag att mina dikter kan ha ett värde för dig som läser.

Diktskapandet är för mig en träning i språkhantering, något som jag har stor nytta av när jag sedan skriver min prosa.

 

Leif 2004-07-24