Isak gick med pappa
upp mot bergets topp
av glädje barnet skratta
en lycklig ynglings lopp
Men fadern stappla tungt
med huvud nedåttryckt
bad barnet ta det lugnt
ty tiden tickar styggt
För snart, det visste Abraham
han skulle sätta stopp
för älsklingsbarnets lek och glam
att offra gossens kropp
Böjd han bygger så en bår
av brännbart material
mens älsklingspojken stilla står
och storögt ser på far
Ett litet ängsligt barn
väl aldrig kan förstå
den vuxnes ångestkvarn
som mal i skuggors vrå
Och även om vår Herre
ett annat offer tog
för geten gick det värre
i eldens famn den dog
Stum stod pojken och såg på
det djurets grymma plåga
så svårt för pojken att förstå
en obegripligt obesvarad fråga
© Leif Svensson 2007
https://.ickepoesi.com
