Evelina

Jag skriker mot havet
så högt som jag kan
men storm gömmer ropet
av ditt älskade namn

Så nära så borta
från vår hemliga strand
min sorg utan måtta
skriks ut ifrån land

En längtan till döden
där möts vi igen
två sargade öden
är jag och min vän

För leva är pina
och saknad är svår
jag saknar Evelina
som dog i fjol vår

Då menar du kort
en sorg utan grund
för den som gick bort
var ju bara en hund