När livet tar slut

När sista sucken andats ut
och livet är förbi
din saga läst till slut
och själen har släppts fri

Då tänker jag, du har det skönt
nu vandrar du i himmelsblått
mens jag går här på jordligt grönt
och gråter där du en gång stått

För du som lämnat livets stig
din saknadsbörda bäres tung
av oss här fast i vardagsslit
du reste ensam alltför ung

Ty trötta ben de bär oss här
i denna livets jämmerdal
men du, du ler åt vårt besvär
Där ovan i din himmelssal

© Leif Svensson 2004
https://.ickepoesi.com