När sista sucken andats ut
och livet är förbi
din saga läst till slut
och själen har släppts fri

Då tänker jag, du har det skönt
nu vandrar du i himmelsblått
mens jag går här på jordligt grönt
och gråter där du en gång stått

För du som lämnat livets stig
din saknadsbörda bäres tung
av oss här fast i vardagsslit
du reste ensam alltför ung

Ty trötta ben de bär oss här
i denna livets jämmerdal
men du, du ler åt vårt besvär
Där ovan i din himmelssal

© Leif Svensson 2004
https://.ickepoesi.com