Jag drömmer vandringsdrömmar
om mil och vägar fjärranfrån.
Om havens skum och strömmar
och stora städers dån.

Säg, var är pilgrimsstaven?
Jag knyta vill sandalens rem
och vandra ner mot haven
och fjärran städers hem.

Men leds jag, trött av jäktet,
jag lämnar stadens hank och stör.
Jag hör till vandringssläktet
vars reslust aldrig dör.

Då skyndar jag likt strömmen
som föds vid glaciärens rand,
till folk och kungadömen
i fjärran sagoland.

Jag ber vid Buddabilden,
jag strävar på Antarktis is.
Jag jagar vilt med vilden
i djunglens paradis.

Jag dricker i Havanna
en skål vid muntert glam och skämt,
beklagar dem som stanna
på samma plats förjämt.

Men ändå får jag vaka
ibland blaserad, utan lust.
Då längtar jag tillbaka
till barndomshemmets kust.

Till markerna och mullen
där barndomsbygdens björkar gro.
Till torvorna på kullen
där far och mor fått ro.

Så binder jag mig lagrar
av minnen ifrån pol till pol.
Ur livets natt och dagrar,
dess skuggor och dess sol.

© Bengt Furugärde, Viken 19460726
https://.ickepoesi.com