En dag när jag klippte gräsmattan kom en tant in på uppfarten. Hon presenterade sig inte utan gick rakt på sak.
– Vet du att Jesus dog för dina synder?
 Jo, det hade jag ju hört, det måste jag medge, men det är ju konstigt att han kunde veta vilka synder jag skulle komma att begå tvåtusen år före jag ens är född.  Jag vet inte själv vilka hemska synder jag begått som skulle vara av den dignitet att de är värda en pinfull död på ett kors. Och när han sedan uppstod, betyder det att syndens förlåtelse är återtagen? Och om inte, om synderna är förlåtna, varför ska vi då dömas på den yttersta dagen?
Tanten lyssnade uppmärksamt på mina invändningar och svarade:
– Jag ska fråga honom.
 
Konstigt tyckte jag, men jag såg att hon sjönk ner på knä med ett innerlighetens ljus i sina ögon. Hon knäppte sina händer och var stilla. Det var vacker på något underligt sätt, så jag ville inte störa. Jag satte mig ner på marken och betraktade henne. Så satt vi en längre tid, innan hon tittade upp.
– Han var bara levande på jorden i fyrtio dagar, det räknas inte.
– Jaha, och hur är det med mina synder då?
 – Du har spillt din säd på hälleberget!
Jag har konfirmerats, så jag vet vad det betyder rent praktiskt, men aldrig tänkt att det är någon större synd.
– Ja, jo, det har väl hänt, det var jag tvungen att medge, men det finns väl knappast någon normal man som inte har lyckats med den bedriften. Är det verkligen värt att bli uppspikad på ett kors för? Hon tyckte nog inte det heller, när hon tänkte efter.
– Jag frågar! Så sjönk hon ner på knä igen.
– Det är kanske inte så farligt, men du har dödat!
– Dödat?
– Ja, du har dödat kattungar!

Det gick en kall kår längs med ryggraden, detta var spooky för det har jag faktiskt gjort en gång när jag var ung. En katt som fick ungar under natten hos kvinnan jag hälsade på. Hon ville absolut inte ha några kattungar men hon visste att barnen inte skulle godkänna ett avlivande. Så där i natten tog jag på mig en slags manlig hjälteroll och slog jag ihjäl två ynkliga hjälplösa kattråttor. Det är inget jag är stolt över, det kändes kymigt då och känslan av att ha gjort fel hänger med, även om jag kände att det ändå på något vis var rätt. Jag hjälpte till i ett prekärt läge. Sedan när vi hade gått och lagt oss kom en unge till. Den fick leva eftersom barnen redan var vakna,  så både kattmamman och barnen blev glada i alla fall. Jag anser nog att de samvetskval jag redan haft för detta borde ha suddat ut skulden och det är trots allt väldigt längesedan. Och det kanske till och med finns alltför många kattungar i världen. Dessa fick i alla fall en snabb väg till sin katthimmel och jag är övertygad om att de dog direkt. Måste jag vänta till yttersta dagen för att få en förlåtelse för detta?
– Jag frågar! Hon gick inte ner på knä den här gången utan vände sig ifrån mig och sträckte händerna i luften. Så stod hon en lång stund.
– Det är en knivig fråga, menar han. Men eftersom du tydligen är djupt ångerfull kan det sägas vara förlåtet i detta nu. Det är en ynnest du får från honom. Du borde be i tacksamhet.

Vad gör jag nu då, jag tror varken på Jesus eller bön. Nåja, jag knäppte händerna i låtsad bön.
– Högt, säger hon då.
jaha ja, jag är ju trots allt uppvuxen i ett kristet samhälle och  blivit konfirmerad och allt, så jag drämmer i med:
– Tack Jesus för den innerliga nåd du bibringat mig i denna sak. Jag är tacksam att jag kan lägga denna synd i dina armar. Amen.
Jag tror det är viktigt att man använder högtidligt tal när man tackar Gud. Eller hans son, som det var i detta fall.
Kvinnan tittade på mig med sina lysande blå ögon en lång stund innan hon sade:
– Nu vet du att Jesus dog för dina synder. Glöm aldrig det!
Så vände hon om sig och började sakta gå mot grinden. Jag ropade efter henne:
– Vem är du, vad heter du?
– Anna! Sankta Anna.
Jag tror att jag suckade och blundade samtidigt, som man kan göra när någon har sagt något man tycker är dumt. När jag öppnade ögonen var hon försvunnen, borta! Jag vet inte hur det gick till men hon var helt enkelt inte där. Väck!
Jag har aldrig kommit överens med mig om hur jag ska tolka detta, så jag sparar det i mitt minne som en lustig episod. För det finns inga helgon och Jesus var bara en vanlig människa.
Eller hur?

© Leif Svensson 2023
ickepoesi.com