Min farmors farmor Maja Pehrsdotter blev 1850 anklagad för snatteri. Det visade sig att man anser att hon tagit gärdslen, alltså gärdesstolpar, som hon använt som ved för att värma sitt rum. Gärdslet tillhör en änkefru Holmberg i Mariestad , hennes ägor är Nohlgården, Låstad. Maja har en son som hon fött 1849, så litet värme var nog av nöden. Första rättegången, åklagare Fisher föredrar fallet, och Maja försvarar sig med att hon fått lov att ta bränslet av brukaren Anders Andersson. Åklagaren har kallat två vittnen, Karl Alfred Afzelius och dennes hustru Anna Maja Holmberg, men endast hustrun har kommit. Mannen är hemma eftersom han är 72 år gammal! Det verkar som det är mannen som har sett Maja, och hustrun refererar endast vad mannen sett. Åklagaren inser att han behöver mannens vittnesmål så han begär uppskov, vilket han får till nästa ordinarie ting.
Vid nästa ting hörs två vittnen, men inget av vittnena kan under ed säga sig ha sett Maja tillgripa gärdslen, däremot har de sett att hon haft tillgång till sådana. Hon erbjuds att freda sig under ed, vilket då ska ske nästkommande ting. Maja säger sig vara beredd på detta.
Under nästa ting, när Mara ska freda sig under ed, dyker hon inte upp, vilket resulterar till att hon döms för tillgreppen. Hon ska ersätta det tillgripna gärdslet till halva dess värde, eller tre dagars fängelse om hon inte har medel, så det troliga är väl att hon satt i länets kronohäkte. Att hon inte tidigare är straffad räknas med i domen.
Leif Svensson 2020-03-08