Kvällens skuggor falla sakta på
Klara stjärnor tändas i det blå
Dimmans vita bårdar
svepa kring fält och gårdar
och från österns svala sky ser månen på

Kära måne, vän från flydda dar
tack för att du än ditt leende har kvar
Full och grann du prålar
slösar dina strålar
Lockar många minnen fram från flydda dar

Barnaårens ljusa poesi
Ungdomsvårens kärlekssvärmeri
Allt för våra sinnen
blir till vackra minnen
trolskt vid dina skuggors feeri

Snart står natten mörk kring trädgårdsland
längs med ån går dimmans vita band
Bullret från trafiken
sorlet, skrattet, skriken
sjunker bort i tystnad efterhand

Vita blixtar i ett fjärran molnmassiv
ger åt själva midnattsstunden liv
Tärd av kärlekshunger
gömd i häcken, sjunger
syrsan serenader till sitt viv

Spindeln knyter sina nät i grått
över stigens gräs där räven gått
Men i skogens gömmen
drömmer trollet drömmen
om prinsessan som han aldrig fått

Ensam, när på östlig cirrussky
dagens första bleka ljus skall gry
vankar ännu skalden
njuter rusig all den
skönhet natten slösar kring hans by

Stjärnor tändas i det blå
Dimmans vita bårdar
svepa kring fält och gårdar
och från österns svala sky ser månen på

© Bengt Furugärde, Viken 27/12 1948
https://.ickepoesi.com