Barnet

Jag smeker dig sakta med varliga händer
du är ju så spröd och så fin
Ditt leende är som ett solstänk från länder
långt bortom vår vanliga vardagsrutin

Vi strävade trötta bland gavlar och gränder
där dagen av dimmor stod skymd
Ditt jollrande kom som ett minne från länder
där luften är len under molnfri rymd

Vi strävade trötta och drömmarna lades
åsido i lönnliga rum
Vi trycktes av hatet och trodde på Hades
och glömde vår barndoms Elyceum

Din blick är så ljus och du ler så förklarat
att människorna ler när du ler mot dem
Jag grips av en hågkomst jag länge bevarat
en soldröm i skuggornas Nifelheim

Jag smeker dig sakta med varliga händer
du är ju så spröd och så fin
Ditt solskratt skall klinga bland gavlar och gränder
för oss i vår träldom och vardagsrutin

© Bengt Furugärde, Viken 26 dec 1948
https://.ickepoesi.com