En gång när jag var mycket ung
och säkert ganska dum
jag drömde om att bli poet
en stor i varje tum.
Jag ville bli en Heidenstam
en Fröding och Tegnér
men hujami med vilken skam
jag från den tron kom ner.

Ty tiden gått och åren gav
mig andra direktiv
jag fick väl mest som mödans slav
dra omsorg om mitt liv.
Men ännu drömmer jag ibland
när tiden blir mig lång
och klär min dröm i vackra ord
till melodi och sång

Fast jag har rimmat mina vers
förlåt mig, kära ni
det står sig ej i den kommers
som nu vi lever i.
Ett annat brott är bristen på
en samhällstillvänd stil
och av profetiskt skägg och strå
syns ej i min profil

Och när jag sitter småningom
som gammal i en vrå
och läser i min ynkedom
vad förr jag hittat på
då ber jag om ett leende
av bitter ironi
om edert överseende
för enfalden däri

© Bengt Furugärde
https://.ickepoesi.com