I bibelns stad, Jerusalem
vart byggd en klagomur
för söner av Metusalem
av Bila och av Hur

Till klagomuren gingo de
med all sin gråt och knot
Och tröst och räddning fingo de
från Herren Zebaot

Väl prisas än hans namn med sång
som förr i Psaltaren
Och folken gå sin kyrkogång
till gyllne altaren

Allt sker av tradition och hävd
och lärd gudstjänstteknik
men hjärtats tro är undergrävd
av nyktert klok logik

Vad har den fattige för tröst
i all sin fattigdom
Och den som känner i sitt bröst
all världens glädje tom?

Giv oss på nytt en tillförsikt
en tro, ett ideal
En klagomur för bön och bikt
till tröst i Akors dal

Där vilja vi från jordens krig
i hoppet se
Guds armar nedåt sträcka sig
förbarmande

© Bengt Furugärde, Viken 27/12 1948
https://.ickepoesi.com