När ensam på vägen du vankar
i stjärnljus i aftontid
säg, går du i bröllopstankar
min Älskade från Lid?

Du plockar en skymningsblomma
och fäster vid din barm
Säg, önskar du jag skall komma
och kyssa dig glad och varm

Vad natten är ljum, du kära!
Vid en silvrad cirrussky
har månen hängt sin skära
lågt över Lidlandets by.

Fast barmen av längtan häves
du viskar, dig själv till tröst:
”Min väntan är ej förgäves
jag blir hans brud i höst.”

Du tänker att lyckan skall sona
dina långa väntans år,
när myrtendoftande krona
pryder ditt gyllene hår.

Du räknar veckor och dagar.
När hösten har fäst sin skrud
på Lidlandets hult och hagar
blir du min oktoberbrud.

Genom rimfrostklädda skogar
jag för dig på bröllopsfärd
in i mina mörka skogar,
den vackraste drömmens värld

Till vårt eget hem skall vi fara
i höst vid Mikeli tid
Och då skall vi lyckliga vara
min älskade från Lid

© Bengt Furugärde, Huskvarna hösten1944
https://.ickepoesi.com