Sjung din visa, o fågel,
prisa skaparen kär.
Solen som sjönk i vågen
vittne om honom är.

Trasten i furulunden
sjunger sin aftonhymn.
Fången av fjättrar bunden
sluter sitt öga till sömn.

Fiskareflicka viska,
viska din vän, hans namn.
Kvällsbrisen, ljumma, friska,
förer hans båt i hamn.

Sommarens skymning tjocknar
trolskt över strand och by.
Dagern, den sista, slocknar
stilla på västerns sky.

Klockorna härligt ringa,
ringa in helgdagskväll.
Tankarna högre svinga
upp till Gud Faders tjäll.

Stjärnorna vänligt blinka,
blinka från himlens höjd.
Alla förtroligt vinka
närmare målets fröjd.

Människoanden ilar
bort från all kamp och strid,
till drömmens sköna rike
i sommarnattens frid.

© Bengt Furugärde, Gammelgarn, Engmans 1927
https://.ickepoesi.com