Det är
cancer, det är cancer, det är cancer i hans blod
De förklarade tydligt så att han förstod
Går mot slut, går mot slut, går mot slutet med hans liv
det liv som han levt som ett tidsfördriv
Nu är bråttom, nu är bråttom, nu är bråttom med allting
allt det som är viktigt, som betyder någonting
Varför då, varför då, varför gjorde han så där
tänkte bara på sig själv och ställde ofta till besvär
Nu känns ånger, det känns ånger, det känns ånger för allt dumt
han vill skrika ”förlåt”, men hans röst den ekar stumt
Dem han älskat, dem han älskat, dem han älskade ändå
vill han gärna ska förlåta och möjligen förstå
För att ändra, för att ändra, för att ändra det han gjort
kan han inte hinna med, nu går tiden alltför fort
Det är cancer, det är cancer, det är cancer i hans blod
snart så sover han tryggt under några meter jord
© Leif Svensson 2001
https://.ickepoesi.com
