Vintern hade slagit till, Göteborgsmodellen, blöt och slaskig. Huset ville inte bli riktigt varmt, jag frös och kände mig mentalt nere. Alexandra hade försvunnit ur mitt liv efter några intensiva veckor och ett ordentligt gräl där hon anklagade mig för att vara grund. Jag blev sårad och kastade helt enkelt ut henne. Tyvärr hade hon skrämt iväg min spökpojke, jag saknade honom mer än henne.
Jag ville städa ut, städa bort, sortera mitt liv.
Det var enklare att gå upp på vinden och röran där, än att ta itu med mitt eget känslomässiga kaos, men alla som försökt göra sig av med vindsgrejer vet att det inte går. Man blir helt enkelt sittande med skatter från förr. Jag hittade en låda från min pojktid. Slitna dinkytoys-bilar, indianfigurer i plast, en liten kanon som man kunde skjuta tändstickor med och som fortfarande fungerade. Minnen från en tid då framtiden var oändlig och outforskad, och allt var möjligt. Vart tog den känslan vägen?
Boklådan med alla tvillingdetektivböckerna, jag tror att där fanns hela serien. Jag letade fram Filmmysteriet, som var min favorit, den tänkte jag ha som kvällslektyr. Under mitt letande kom jag att lägga handen på ett tunt häfte, ett jag inte hade något minne av. Titeln fick mig att rysa, ”Beskrifvning av vargen som totemdjur”.
Var det något jag läst som barn, men glömt? Och om inte, vem hade då lagt häftet på min vind? Och varför dök det hela tiden upp vargar?
© Leif Svensson 2001